ebbaskok

...den behärskar inte jag särskilt bra. Just nu känns livet som ett mindre kaos och min kropp börjar säga ifrån på alla möjliga sätt. Mamma brukar säga att jag lider av "duktig flicka-syndromet". Jag försöker till varje pris att få alla bitar i livet att gå ihop, och allt ska vara perfekt! Jag ska jobba, plugga (och såklart klara alla tentor och arbeten), köpa hus, renovera, packa ner 136 m2 lägenhet i kartonger, ha det snyggt hemma, alltid laga mat, blogga, ha tid för familjen och ha tid för vännerna. Som ni förstår är detta svårt. Och det som blir lidande är skolan för tillfället. När man sätter sig ner och funderar, och det har jag gjort- många gånger (och alla gånger slutar med att jag lipar i panik), så inser jag att för att få någon struktur i livet och för att mitt livs största investering ska bli precis så bra som det kan bli, så måste huset komma först i ett par veckor till. Undertiden får jag hänga med i skolan så gott jag kan, och när vi har flyttat och kommit iordning så får jag helt enkelt bita i det sura äpplet och göra ett gäng omtentor. Man säger alltid att pengar är inte allt, men för att livet ska fungera så är det ganska viktigt, och om inte renoveringen ska ruinera oss, så kräver det att vi jobbar för det. Och det tar sin lilla tid. Det jobbigaste av allt är att ständigt behöva sätta upp en fasad av att allt är så perfekt, "skolan går skitbra" och "jag jobbar en hel del också" och "jo då vi har snart packat klart alla flyttkartonger". Men, nu är fasaden raserad, och det är ganska skönt! Bäst av allt är ändå att jag vet att mina närmsta och finaste vänner och familj alltid finns, och alltid förstår. För dem behöver jag inte vara perfekt. Jag duger faktiskt som jag är!

Och som en twist på det här kan jag meddela att jag inte hunnit åka till huset idag och ta några bilder på köket, så ni får vackert vänta tills imorgon! Ikväll blir det citronpasta med pilgrimmsmusslor. Recept kommer senare eller imorgon! Trevlig lördag!